Det här är inget manifest. Bloggen är egentligen rätt ointressant, inte som medium betraktat men däremot om man ser till skräpet som fyller upp majoriteten av alla offentlighetstörstande narcisser där ute. Man kan längta tillbaks till Gutenbergs dagar för mindre. Detta är mitt bidrag till en överöst marknad, en intorkad kaskadspya rakt in i kultursektorn.
Den kommer inte att innehålla:
-
Mode i form av “dagens outfit”, dålig smak och 16-åriga modeller med dyslexi (den sistnämnda låg högt på bloggtoppen eller vad tusan dom heters hemsida).
-
Uppsluppna intervjuer med människor som “tycker om mode”.
-
Genomtänkta samtidskommentarer innehållandes spjutspetskompetens, intellektuell udd och banrytande analys.
-
Sånt som står på enerverande människors bloggar (ex. Linda Skugge, Ronnie Sandahl osv.)
-
Jag lovar dessutom dyrt och heligt att denna blogg aldrig kommer att tryckas i bokformat!
Bloggen är snarast tänkt som en avstjälpningsplats för mina tankar kring samtiden, politiken, diverse kulturintag (konsumtions-suffixet låter så ovårdat nyliberalt) och annat som kan få mig som människa att glömma den stora tomhet vilken jag i egenskap av just människa, och dessutom en skrivande sådan, är dömd till. Tankar kring kulturen som jag inte har tid, ork eller lust att vidarearbeta till en finslipad, publicerbar form. Ett flöde från tanke till fingertoppar styrt av dogmatiska regler som stoppar mig från att läsa om vad jag skrivit.
För kulturjournalistiken i tiden. Det här är inget manifest är inget manifest är inget manifest.
Kvinna från Knutby
