Saprofyt-shindig (ang. Lars Norén-debatten)

Åh, kulturdebatternas förlovade sandlåda! Det fina med Lars Noréns dagbok är att alla får sin bit av kakan. Sverige är ett så pass litet kulturland att brett genomslag kan nås genom alla dess skikt. Lars Norén är förbannad. Leif Zern är stött, i en borgerligt offentlig anda. Hon på SvD som ingen tycker om blir förbannad på Leif Zern. Maria Schottenius försöker släta över allt. Lokaltidningsskribenter blir förbannade, varför vet ingen för egentligen bryr sig ju ingen sund storstadsbo om vad som står i dessa. Thommy kastar sand och jämför sig med Bergman, Thommy är Arrrgh! Lars Norén käkar hummer och sjunger in en cover på internetexperten & regnbågsbarnet Kim Jong-Ils ”I’m so ronery”. Någon annan blir förbannad. Maria Schottenius utnyttjar debattklimatet för att kasta skit på Maja Lundgren. En massa genusvetare ännu mer förbannade. Linda Norrman Skugge skriver ett populistiskt blogginlägg där hon varnar alla föräldrar för att utsätta sina barn för ”Kultur”, ty då kommer de bli som Lars Norén. Linda rekommenderar Hockey istället.

Den bästa allegoriska fabeln rörande Norén-debatten torde handla om ett självdött djur, ett as som sedan föder liv efter liv, från de stora dagstidningsdrakarna (gamarna) till små vesslor, hamstrar, gråsuggor och andra asätare. Svampar, daggmaskar, mikrober, bakterier, you name it!

Och längst ner i näringskedjan, bloggare som mig och dig! Säg efter mig: Jag är en ringmask! Jag har ett skrämmande latinskt namn! (Låt oss sprida vårt mycel över världen, låt oss sprida orden!)

Idrotten räddade honom dock inte från att bli fet

Läsning 1: Det är intressant med människor som blir provocerade av läsning. Särskilt när de i samma andetag skryter om att de aldrig har läst en bok. Men å andra sidan, i slutändan handlar det ju om att returnera crossbollen och hålla serven, that’s what it all boils down to! Vad? Livet förstås. Stor humor.

Läsning 2: Ett måste. Kafka korsad med Torbjörn Flygt, om att försvinna från sig själv, ur sig själv, i sig själv. Ett försvunnet folkhem i bakgrunden, en roman med titeln Försvinnarna. Fantastisk läsning för alla som liksom jag glömde bort romanen när den kom. Efter att ha läst två tredjedelar av Jerker Virdborgs produktion är jag övertygad om att han kommer att bli ett av våra allra största författarnamn.

För din säkerhet

Det är något som är skevt, en allmän samhällsanda på några hundra tecken, och det slår mig mitt ibland den sömndruckna morgonens eftersläntrande pendlare. På den rullande displayen där tunnelbanans avgångar brukar visas syns ingen information om sådana, däremot en uppmaning till alla att ta med sig sin gratistidning när man lämnar tåget, ”för allas säkerhet”. SL är väl redan sedan tidigare kända för grava logiska luckor i kommunikationen med människor av kött och blod, men det här tar nästan priset. Undvik att lämna kvar din PunktSE – ännu en person kan tappa tron på den moderna mänsklighetens förmåga att åstadkomma någonting med annat är ironiska eller pulp-artade kvalitéer.

 Säkerheten. Den finns överallt, men är som så mycket annat; en tom behållare, en urholkad semantik. I den nyliberala hegemoni som regerar runt omkring oss, med en mängd diskurser som reglerar de mångas osäkerhet (ekonomisk, social, samvetesbaserad sådan), de fås allt större marginaler, till ett ”objektivt” självändamål, i en värld där osäkerheten ständigt kan gripa tag i dig blir löftet om en falsk säkerhet kanske också en tröst? Och så hamnar vi slutligen där: i en rutten medialiserad ”culture of fear”,  med en borgerlig politik byggd på hot snarare än åtgärder och existentiella problem som reducerats till våndan av att välja rätt platt-tv. Det får mig att må illa.

 PS: Ytterligare ett bra exempel på personer som bygger sin säkerhet på andras osäkerhet, detta djupt mänskliga förfarande, i dagens DN Kultur: en spionkonferens har ägt rum i Odense där representanter från forna väst- och östblocken hat träffats under fröjd och gamman för att jämföra gamla minnen över en öl eller två, bli nostalgiska över kalla krigets utrymme för deras yrken och överhuvudtaget upphöja sina för framsteget kontraproduktiva tortyrsessioner till någonting Vackert. Återigen: en personlig säkerhet byggd på inskränkningar i andras, frihet byggd på andras frihetsberövande. Alla så kallade ”liberaler” i det här landet gråter säkerligen glädjetårar idag.

Guilty until proven innocent. För din säkerhet.