Ok, nu brukar jag inte läsa bloggar kontinuerligt, en sanning med en viss modifikation måhända (någon enstaka följer jag relativt regelbundet) men i veckan tröttnade jag på att parallelläsa 14 romaner och hängav mig istället åt planlöst bloggläsande.
Det borde jag inte ha gjort. Av någon outgrudlig anledning tycktes mina klickningar förr eller senare alltid föra mig till en kristdemokratisk blogg. Och då inte den vattenkammade, medietränade sida, till varje pris avfärdande tal om homoäktenskap med svävande mumlanden om värdegrund, kärnfamilj, ”Alf Svensson är visst feminist, vi lovar” och ”kan vi inte sluta prata politik och gå och baka bullar eller nåt?”. Nej, kristdemokratiska bloggar verkar efter veckans empirisamlande av någon outgrundlig anledning alltid vara fast rotade i ”jorden är platt, vi lovar”-falangen inom partiet (också känd som Autodafé-högern).
Håller Sverige på att tas över av ljusskygga, kristdemokratiska konspiratörer? De tycks finnas överallt, från de stort uppblåsta närbilderna på blodiga, aborterade foster (av vilken art syntes oklart) som var uppsmällda på Östermalmstorg idag till regeringsmotionerna om hemmafrubidrag. Watch your back! (Var är Gycklargruppen när man behöver dem?)
För övrigt, för att fortsätta Camustemat från ovan. Läste nyligen ut en av hans mer obskyra utgivningar, Brev till en tysk vän, en bitande uppgörelse med de nazistiska ockupanterna under andra världskriget. Ett utdrag kändes väldigt applicerbar på dagens klimatdiskurs, som förutom att flytta över fokus från systemens stora aktörer reducerar klimatfrågan till någonting som löses i ett kick genom att duscha i kallvatten och enbart sporta lågenergilampor hemma, som förutom detta har en lustig föresats om att det handlar om ”att rädda planeten”. Det gör det förstås inte, det handlar om att rädda människan. Pass till Albert:
”Jag tror fortfarande att det inte finns någon högre mening i den här världen. Men jag vet att något i den har mening och det är människan, därför att hon är den enda varelse som kräver en mening. I den här världen finns åtminstone en sanning och det är människans. Vår uppgift är att se till att människan har argument mot ödet självt. Det enda argumentet för världens existens är människan och det är människan man måste rädda om man vill rädda den föreställning man har om livet.”
Mitt hem är min borg. Försvinn!
